Bloggen!

Säsongen står för dörren. Inleder säsongen nere i Portugal på Europa Cupen i staden Quarteria. Det kommer bli ett galet race och med många duktiga namn i startlistan. Det är alltid svårt att förutse tävlingen i förhand så här tidigt på förhand. Jag känner mig stark så tror jag kan få till ett få till ett riktigt toppenlopp.

Inaktiviteten här på bloggen beror på att jag också skriver på Runners Worlds hemsida. Runner´s är en av världens största löptidningar och ökar stadigt i Sverige. 100 000 läsare på hemsidan var det senaste jag hörde.

Om du vill läsa fler inlägg om mig, Klicka här!

 

 

/Joel

Superman!

Lagom är bäst

För lång tid i värmen gör dig vek

Nu har snön lagts sig över takåsarna och träden. Till och med landskapet utanför mitt fönster kan liknas vid de stora böckernas berättelser. Det är bedövande vackert men samtidigt tänker jag bara: fan vad jobbigt. Sedan snön kom och framförallt när den kom så känns det som om ytterligare en timme går åt varje dag. Varje cykel tur är ett litet äventyr i sig, påklädningen tar vad, 15min? för att inte tala om löpningen, som i och för sig är bättre nu när värsta stormen har blåst förbi. Man får vara tacksam att simningen är inomhus?

Allt detta veckan efter att jag kom hem från ett soligt och varmt Fuerteventura (som gick väldigt bra). Skillnaden mellan att gå ut och spring i shorts och springa i täckoverall och femton lager med kläder kl 07:00 kan ju tyckas vara ganska stor. Men då kan jag berätta att den är enorm.
Om jag längtar tillbaka till värmen? Joo…
Förra veckan får nog räknas som årets sämsta, träningsmässigt räknat. Ont i vadmuskel (pga av kyla?) en trasig MTB och en bicepssena som inte vill ge med sig.
På det en stor saknad av motivation och energi.

But there are no spring without any winter …

Nu har vinden vänt, och den värsta stormen, som verkar gå parallellt med min sinnesstämning, är över. Nu går jag för en till bra arbetsvecka med mycket träning och toppar det med Jul med nära och kära.
Årets julklapp till mig själv öppnade jag faktiskt redan i torsdags då vi körde 3x400m Frisim. Jag avrundandedagen på klart godkända 4.22. En lång bit över mitt rekord på 4.12 men fortfarande en bra värdemätare inför nästa år. Verkar som om tre simpass i veckan kanske är lagom trots allt. För lagom är ju bäst?

Bara hänga i, snart vänder det

Intervaller och lite till

Lägret här nere har nått, eller passerat sin peak och vi har nu ”bara” fem pass kvar innan vi beger oss hemåt. Hem mot kalla Sverige där snö och blask styr om vartannat och där man återigen behöver införa slusstider på logistiken inför varje träningspass med ombyte, cykel till simhallen… allt det du slipper när du ligger på en träningsanläggning (i värmen ska tilläggas). Vore nått att räkna på?

Igår var en riktigt tuff dag med nästan 30km total löpdistans där huvudjobbet var kvällens 5x10min F3 (typ hårt – men inte totalt in i väggen, kontrollerat). Jag började lite trögt och trodde Per Wangel, min trogna träningskamrat här nere, skulle kuta ifrån mig i första backen. Shit! Tänkte jag – nu skiter jag i det här. Men efter krönet kom jag igång och i utförslöpan, som brukar vara min starka sida, så kom jag ifatt och drog upp. De 30 första minuterna gick väldigt bra. Hade en riktigt kenyankänsla i benen. Sån där känsla man hade som pojke när man i skymningen sprang hem från grannkompisen. Medvind, kallas det också. Medvind för medgång – eller hur var det Tom?

Men han som spar han har, och med medvind i början – ja, då blir det oftast (men inte alltid) motvind hem. Från ett stadigt 3.00-3.10fart till 4.00 och maxpuls i en vändning. Sannerligen inte lika kul sista två intervallerna. Höll ihop bra trots vinden och firade min dagens seger med glass på maten. Det är de här passen, nyckelpassen om man så vill, som jag njuter av mest. Kanske inte just under och absolut inte precis före. Men efteråt, när man slänger sig ner på marken i utmattning i vetskapen om att man har gett allt, det är livsglädje i den mest enklaste form. Just då finns det inga problem i världen – bara mina ben som värker och hjärtat som bankar. Bara sååå gött!

Imorse körde vi en lite kortare tröskelserie i poolen- 75:or. Jag fick dra (som vanligt?) och med en sådär 23-24 grader i poolen blev det inte mycket vila. Simningen har gått väldigt trögt under hösten och de ”bra” passen har varit få och de mindre bra har varit betydande. Jag ser dock en positiv förändring och axeln, som jag har haft problem med sen kraschen i somras, har börjat bli något starkare och mer uthållig.

I eftermiddag väntar backinttervaller, om en timme lite drygt Och backintervaller är ju alltid jobbigt, hur sakta det än går. Kanske sista passet med min svarta gamla Bettan. Vad blir det för cykel till nästa år? Ja, vi för vänta och se vad tomten hittar på

[Skulle lägga upp den här i lördags(?) men pga av internet problem sååå, ja…
Nu befinner jag mig återigen i Västerås och vädret verkar, från matbordet där jag sitter nu, som inte allt för omilt… får se vad jag tycker efter första cykelrundan. Hehe. )

Nästa inlägg: Sponsring och tävlingsplaner 2012