För lång tid i värmen gör dig vek

Nu har snön lagts sig över takåsarna och träden. Till och med landskapet utanför mitt fönster kan liknas vid de stora böckernas berättelser. Det är bedövande vackert men samtidigt tänker jag bara: fan vad jobbigt. Sedan snön kom och framförallt när den kom så känns det som om ytterligare en timme går åt varje dag. Varje cykel tur är ett litet äventyr i sig, påklädningen tar vad, 15min? för att inte tala om löpningen, som i och för sig är bättre nu när värsta stormen har blåst förbi. Man får vara tacksam att simningen är inomhus?

Allt detta veckan efter att jag kom hem från ett soligt och varmt Fuerteventura (som gick väldigt bra). Skillnaden mellan att gå ut och spring i shorts och springa i täckoverall och femton lager med kläder kl 07:00 kan ju tyckas vara ganska stor. Men då kan jag berätta att den är enorm.
Om jag längtar tillbaka till värmen? Joo…
Förra veckan får nog räknas som årets sämsta, träningsmässigt räknat. Ont i vadmuskel (pga av kyla?) en trasig MTB och en bicepssena som inte vill ge med sig.
På det en stor saknad av motivation och energi.

But there are no spring without any winter …

Nu har vinden vänt, och den värsta stormen, som verkar gå parallellt med min sinnesstämning, är över. Nu går jag för en till bra arbetsvecka med mycket träning och toppar det med Jul med nära och kära.
Årets julklapp till mig själv öppnade jag faktiskt redan i torsdags då vi körde 3x400m Frisim. Jag avrundandedagen på klart godkända 4.22. En lång bit över mitt rekord på 4.12 men fortfarande en bra värdemätare inför nästa år. Verkar som om tre simpass i veckan kanske är lagom trots allt. För lagom är ju bäst?

Bara hänga i, snart vänder det

Lägret här nere har nått, eller passerat sin peak och vi har nu ”bara” fem pass kvar innan vi beger oss hemåt. Hem mot kalla Sverige där snö och blask styr om vartannat och där man återigen behöver införa slusstider på logistiken inför varje träningspass med ombyte, cykel till simhallen… allt det du slipper när du ligger på en träningsanläggning (i värmen ska tilläggas). Vore nått att räkna på?

Igår var en riktigt tuff dag med nästan 30km total löpdistans där huvudjobbet var kvällens 5x10min F3 (typ hårt – men inte totalt in i väggen, kontrollerat). Jag började lite trögt och trodde Per Wangel, min trogna träningskamrat här nere, skulle kuta ifrån mig i första backen. Shit! Tänkte jag – nu skiter jag i det här. Men efter krönet kom jag igång och i utförslöpan, som brukar vara min starka sida, så kom jag ifatt och drog upp. De 30 första minuterna gick väldigt bra. Hade en riktigt kenyankänsla i benen. Sån där känsla man hade som pojke när man i skymningen sprang hem från grannkompisen. Medvind, kallas det också. Medvind för medgång – eller hur var det Tom?

Men han som spar han har, och med medvind i början – ja, då blir det oftast (men inte alltid) motvind hem. Från ett stadigt 3.00-3.10fart till 4.00 och maxpuls i en vändning. Sannerligen inte lika kul sista två intervallerna. Höll ihop bra trots vinden och firade min dagens seger med glass på maten. Det är de här passen, nyckelpassen om man så vill, som jag njuter av mest. Kanske inte just under och absolut inte precis före. Men efteråt, när man slänger sig ner på marken i utmattning i vetskapen om att man har gett allt, det är livsglädje i den mest enklaste form. Just då finns det inga problem i världen – bara mina ben som värker och hjärtat som bankar. Bara sååå gött!

Imorse körde vi en lite kortare tröskelserie i poolen- 75:or. Jag fick dra (som vanligt?) och med en sådär 23-24 grader i poolen blev det inte mycket vila. Simningen har gått väldigt trögt under hösten och de ”bra” passen har varit få och de mindre bra har varit betydande. Jag ser dock en positiv förändring och axeln, som jag har haft problem med sen kraschen i somras, har börjat bli något starkare och mer uthållig.

I eftermiddag väntar backinttervaller, om en timme lite drygt Och backintervaller är ju alltid jobbigt, hur sakta det än går. Kanske sista passet med min svarta gamla Bettan. Vad blir det för cykel till nästa år? Ja, vi för vänta och se vad tomten hittar på

[Skulle lägga upp den här i lördags(?) men pga av internet problem sååå, ja…
Nu befinner jag mig återigen i Västerås och vädret verkar, från matbordet där jag sitter nu, som inte allt för omilt… får se vad jag tycker efter första cykelrundan. Hehe. )

Nästa inlägg: Sponsring och tävlingsplaner 2012

Inläggen här på bloggen kommer ganska sällan för att inte säga väldigt sällan. Anledningarna till det är såklart flera.

För det första har en tendens dra ut texterna i all evighet, vilket betyder att de tar väldigt väldigt lång tid att skriva. Detta medför att jag inte får tid att skriva .
För det andra har jag ingen tid(läs: ork).
För det tredje har jag gett mig själv diagnosen dyslexi (tack, stavkontroll) För det fjärde känner jag att jag sällan har något intressant att skriva om. Och jag är inte känd för att göra sensationer runt lägerelden.
För det femte brukar jag ha en tendens att göra ”folk” arga och sura pga av mina inlägg (kanske den största orsaken varför jag ska fortsätta?) Receptet för en framgångsrik blogg – middagens snackis.

Nu befinner jag mig på Fuerteventura och här är det varmt och blåsigt. Väldigt blåsigt. Så blåsigt att du måste planera löprundorna så du inte får rak motvind på väg hem. Tydligen varmare än vad det brukar vara så här års och definitivt varmare (och ljusare) än hemma i ljuvliga (men kalla) Västerås.
Vi är inte här för att sola och bada, inte officiellt åtminstone, utan är här för träningsläger numero 1 på anläggningen Playitas (som är helt suverän - se bild för fan). I skrivande stund så är det röd dag. Jag kan inte minnas en enda gång jag har varit i Spanien utan att det är någon sorts högtid. Skillnaden mot en röd dag hemma i Sverige är att här nere totalt dör, vilket å andra sidan kan vara ganska skönt. Tänk Svensk julafton, fast med 25 grader och sol…

href="http://www.joelvikner.com/wp-content/uploads/2011/12/Playitas.jpg">

Träningen rullar på. 1.5h sim innan frukost och soluppgång, 3h lätt (hah!) cykeldistans och nu vankas Bergsrundan på dryga 60min. Enda gång löprunda på knappa 10.5km ’a 55min känns någorlunda godkänt. Cykeln blev något längre än tänkt pga av häftig vind/kantvind men framförallt dålig planering. Man vet att det blåser mycket när det känns som om man kvävs, luften liksom blåser förbi munnen…

Se upp för veckans schema som kanske ploppar upp här på nätet närmsta dagarna.

Over and out

Fuerteventura, Playitas Resort , 6 december 2011